Jag fortsätter med serietittandet. Men också med bokläsningen. Jag har varit på resande fot ett tag, men nu är jag tillbaka i Umeå igen. På resan köpte jag en feel-good bok som heter Den lilla bokhandeln i Paris. Den är faktiskt lite småmysig. Har ett par sidor kvar i den, ev. kommer det en mer fullständig recension då. 
 
I ljudboksväg lyssnar jag just nu fortfarande på Jojo Moyes. Just nu är det Toner i natten som jag försöker ta mi igenom. Tyvärr är den faktiskt lite småseg.. 
 
Förutom detta har jag en hel drös med böcker hemma som jag vill ta tag i så småningom. Bland annat lite böcker av Helena Ferrante, Kvinnan på Tåget samt Timbuktus självbiografi. Jag får se vad jag tar tag i härnäst.. 
 
Jag har även beställt lite böcker från Bokus, för tre veckor närmare bestämt, som inte kommit fram än! Har fått ursäkta-mail om dröjsmålet från dem, men ändå, det är väldigt lång tid.. Får typ höra av mig till dem snart igen. Någon mer som haft liknande problem?
Serietittandet fortsätter. Började se den här serien typ igår. Och såg klart den typ igår. På ett ungefär. Nej, men ärligt, det tog lite längre tid än så, men inte supermycket. Har velat se den länge men inte kommit mig för förrän nu. 
 
Serien handlar om trillingarna Kate, Kevin och Randall i nutid. Man får även följa deras uppväxt och deras föräldrars livsöden. Kate och Kevin är biologiska syskon medan Randall är adopterad. Vill inte säga mer än så, ni får se själva för att få hela bilden. Och appropå hela bilden. Serien är bra på så sätt att den ger en en pusselbit i taget. På samma sätt är det negativt för man känner sig lite tom när man ser den. Som att något saknas och man inte förstår allt, och inte förstår vart den är på väg. För mig är det lite ångestframkallande. Men den är ändå totalt beroendeframkallande för mig. Nu längtar jag redan till nästa säsong!
 
 
Trillingarna är väldigt olika varandra, samtidigt som de står varandra mer eller mindre nära. 
 
 
Kevin och Kate står varandra närmast. I början är Kate till och med Kevins manager/personlig assistent typ.
 
 
Kate kämpar mot hjärnspöken, skuld och sin övervikt.
 
 
Randall är framgångsrik, bor i ett stort, fint hus med fru och två barn, men funderar kring sitt biologisk arv.
 
 
Utåt sett har Kevin allt. En framgångrik karriär som skådespelare, han är snygg, rik och tjejerna flockas kring honom. Men han är trött på det ytliga ungkarlslivet och att inte bli tagen på allvar. 
 
Se den här serien vettja! Den har allt som livet innehåller skulle jag vilja påstå. Beroendeframkallande som sagt..
 
 
 
 
 
Jag har typ blivit en serienörd. Från att ha varit den enda i alla sammanhang som inte har koll på klassiska serier som alla andra kollade på, typ OC, One tree Hill, Vänner, scrubs, Lost, Dr House. Så har jag nu pretty bra koll och följer med hyfsat. Och bingar serier som bara den. Bara senaste veckan har jag nästan sett klart på This is Us, Handmaid´s Tale, Girlboss och såklart en massa äldre Bones-avsnitt. Nörd I am. En serie som jag nämnt tidigare men inte skrivit om är Magicians. 
 
I Magicians får man följa några unga vuxna som känner sig annorlunda och inte riktigt passar in i den vanliga världen. Det visar sig att de har magiska krafter och därigenom kan få gå på en skola för magiker; Brakebills. Det är lite som Harry Potter, fast för äldre. Det är lite kul att det dessutom är med Harry-Potter-referenser i serien. 
Självklart är det inte guld och gröna skogar. Ett monster håller på att förstöra skolan, och vill döda alla i sin väg. En parallell värld, Fillory, sägs finnas och inte bara vara en saga, och även den riktiga världen utanför skolan har sina skurkar. Sedan tillkommer ju allt drama som uppstår i livet även om man inte haft magiska krafter. Typ kärleksdraman, trasiga familjer, missbruk och andra mörka hemligheter. 
 
Första säsongen har en tydlig röd tråd och riktning. Minus för uselt skådespeleri. I andra säsongen måste serieskaparna kommit på att skådespelarna är sådär, och låter dem därför göra parodi på sig själva ungefär. Vilket är väldigt roligt. Själva storyn är dock ganska spretig och den spårar ut mer och mer ju längre det går. Jag får lite känslan av att författarna kan ha gått på något alltså. Men i det stora hela är det en underhållande serie som ändå är sevärd. 
 
 
Fillory är fyllt med magiska väsen. 
 
 
Quentin är huvudpersonen. Tillsammans med ett par till. Han har ungefär ett ansiktsuttryck, vilket är en lame variation av det här. 
 
 
Ingen college-serie utan college-fester i ett Sorority-house-aktigt hus.