De senaste dagarna har varit helt fantastiska tycker jag! I torsdags hade jag TKT, det står för tidig klinisk träning. Vi fick öva att ta sprutor på varandra. Med koksalt i såklart, både subkutant och intramuskulärt. Inte ens jag som har en superlåg smärtgräns fic ont! :D På eftermiddagen var det förflyttningsteknik på schemat. Spontant kände jag men gud vad tråkigt det där har jag gjort förr, vi kommer hålla på med liftar och skynken som vanligt. Men icke sa nicke, inte en lift i sikte, utan bara en massa smarta tips som var så enkla att man nästan blev arg på sig själv för att man inte tänkt på sånt tidigare.. Jag ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt nu till sommaren och äldrevården:D Jag älskar mitt sommarjobb för övrigt:)
 
I helgen sedan har jag varit ett x antal timmar i badmintonhallen! Massa spel och plugg i solen däremellan:) Hur varmt som helst var det, har också kommit igång med lite rolig läsning; Min morfar skrev inga memoarer läser jag nu. Superbra är den! Än så länge en 5a om jag ska vara ärlig:) Klockren, älskar språket och stilen och allt:) Denna dag har varit lite slö dock.. Pluggade en timme innan jag somnade igen haha, sedan tandläkaren.. Det var inte kul.. lagning på schemat, och det blev något fel vid bedövningen så jag är lite väl bedövad haha. Och ONT gjorde det.. Men så är det ibland;) Förutom det har senaste veckan varit go som sagt:)
Egentligen säger rubriken väldigt mycket om hur mitt liv ser ut just nu. Jag pluggar. Massor. Hela dagarna. Och det kommer jag fortsätta med i mer än en månads tid nu;) Det är en stor, rejäl tenta som väntar faktiskt. Däremellan går jag ut för att hämta luft, och för att riktigt lyxa till det så läser jag en bok ur den numera väldigt stora högen med lånade böcker från biblioteket som jag måste läsa;) Det är mycket nu haha. Men det är väldigt fint:) Kommande böcker som ska läsar är Mormorboken ni vet, samt Morfar skrev inga memoarer. För att nämna några stycken. 
 
Ha det gott ni alla andra. Och har ni chansen; gå ut och solboosta er lite^^
Sååå!! Nu kör jag igång med lite bloggande igen efter påsklov, besök av föräldrar och hysterisk pluggtid. Det där med hysterisk pluggtid kvarstår egentligen men jag vill egentligen blogga lite däremellan som en paus liksom:)
 
Men nu; bokrecension av Egenmäktigt förfarande. Den här boken är skriven av Lena Andersson och har fått hur mycket positiv kritik som helst. Jag läste ut den på ett litet kick, men främst inte för att den var så exceptionellt bra utan för att den var tunn, bara 200 sidor ungefär. Självklart var den bra ändå, annars hade jag inte sträckläst den, men inte överväldigande. Vad jag dock slås av är att den verkligen träffar ens hjärta. kanske är det det som gör en bra bok ändå. I boken får man möta den ca 30-åriga Ester Nilsson. Hon är poet och skriver i allmänhet alla möjliga andra texter också. Hon får i uppdrag att prata om konstnärens Hugo Rasks verk och om honom också. Då hon gör detta dyker han upp och de inleder en vänskapsrelation. Men Ester vill ha mer. Och i princip är det allt det som boken sen handlar om. Om hopp. Om lycka. Om olycka. Om hopp igen. Och lycka igen. Hur kärleken tar över alla ens sinnen och det till slut blir det enda som man kan tänka på och uppfylls av. Man känner smärtsamt mycket igen sig i vissa situationer, även om jag i vissa stunder tycker att Ester är väl desperat och saknar stolthet.. Samtidigt har jag själv gjort samma saker som henne så jag är helt fel person att döma. 
Och vem kan döma egentligen? När det är såna känslor man har och de tar över hela ens väsen. Jag ger den en 4a i betyg, för jag tycker verkligen den är läsvärd, om än inte exceptionell:) 
 
 
 
Augustiprisvinnare dessutom som sagt;)