Skulle egentligen haft ett fysiskt handledarmöte nu, istället blir det i form av telefonkontakt senare under eftermiddagen. Fram till dess kan jag ju då pyssla med en liten recension om ``Kajas Resa``.

I denna bok får man följa tre kvinnor, med olika bakgrund, förutsättningar och tidsåldrar. Till att börja med är det journalisten Helena, som lever i nutid. Som läsare slängs man direkt in i boken genom att Helena får en mystisk låda hemskickad till sig. Lådan har en anonym avsändare och visar sig innehålla dagböcker, brev och olika material kring händelser som utspelade sig för ca 100 år sedan. Helena får även veta att en av huvudpersonerna som det handlar om är hennes fars mormors syster, Kaja. En för tiden modern, stark kvinna som yrkesarbetade i ett bageri och som reporter på en stor tidning i Stockholm. Genom materialet förs Helena in i Kajas värld, och allt som hände då. Och det är den resan man sedan får följa i denna bok. Mellan den trippen får man även en glimt av Helenas liv. Det visar sig att vissa delar i Kajas och Helenas liv inte är så olika trots allt, trots den stora tidsskillnaden. De är i ungefär samma ålder, jobbar både som journalister och de känner både känslor av ensamhet trots att de båda lever i kärleksrelationer. Kajas liv med sin make, får Helena att börja fundera över sitt eget liv och sin relation. Kaja får man följa under ca ett års tid, medan Helenas sökande i materialet pågår under en helg ungefär. Trots det hinner det hända mycket, i och med att Helena slungas in i Kajas liv.

Vem är den tredje kvinnan då? Jo, det är Dagmar. Den ryska flickan som Kaja får rysklektioner av, och som får en särskild roll i hennes liv. Trots deras olikheter kan de ändå mötas.

Gemensamt för de tre kvinnorna är deras glimtar av ensamhet, blandat med styrka i och med deras mål och drömmar och sätt att ta sig mot dem. De får alla möta mer eller mindre bra män, och möta känslor som missunsamhet, hårdhet och viss manipulation. Som läsare är det både lätt och svårt att känna av dessa vibbar. Och man kan förstå att det är enkelt att dras in i relationer som egentligen inte är bra för en, men samtidigt bli glad över att det går att ta sig ur det, bara den inre kraften och kompassen finns där.

Jag ger den här boken 4/5 i betyg. Man vill hela tiden veta vad som ska hända härnäst och jag gillar när man får följa olika huvudkaraktärer. Det är också kul att Hjulström gått från feelgood till att skriva om något annat och möta andra perspektiv, även om en del ställen påminner om hennes övriga böcker.  

Helghelghelg.. Så skönt! Kan nu snart med gott samvete inte plugga. Plugglivet, och särskilt så som jag har det nu har sina för- och nackdelar. Vissa dagar pluggar jag 12 timmar, andra dagar 12 sekunder typ. Högt och lågt helt klart. Ibland blir det massa tid för träning, böcker, serier och ibland ingen tid alls. 
 
Idag blir det till att plugga litegrann, träffa handledare och fira in helgen. Troligen blir vi ett gäng som möts upp för lite öl och skojigheter ikväll. 
 
Jag tänkte även improvisera ihop en liten lista.. 
 
Läst i veckan: Lyssnat klart på ``Kajas resa``, recension kommer snart. Och nästan läst klart ``Livet går vidare``. 
Serier i veckan: Sett klart animen Blue Exorcist, och börjat kollat på ``The Magicians``. 
Träning: Spelat badminton hela två gånger, samt kört ett svettigt spinningpass. 
Övrigt: Jag har börjat måla! Hittade gamla akvarellfärger hemma som fått användas. Än så länge ser det ut som en treåring har målat, så vågar inte visa bilder haha. Jag tänker sen att jag får försöka hitta en stil som kan rättfärdiga treåringsstilen. Jag gillar ju celler och histologi, dessa ämnen skulle jag kunna förena med måleri faktiskt. 
 
Over and out! Återkommer..
 
Nu var det riktigt längesen jag läste ``Finns inte på kartan``. Det måste varit typ 2009 eller så, delvis samma år som den kom ut. Därför får jag försöka gräva i minnet för att komma ihåg detaljer kring den. Detta är första boken om Frida Fors, och också den bästa enligt mig. Jag gillade visserligen den andra boken också, vilken jag lyssnade på nyss, men min känsla säger mig att jag gillade den första mer. Får försöka gå på den. 
 
Detta är inte en klassisk anti-hjältinna-feelgood. Frida är lite för odråplig för det, till skillnad mot ex Irene Panik. Men det gör att den dels får en touch av Feelgood, men samtidigt tuffindependantandstronggirlpower-grejen. Vilket jag gillar och har börjat uppskatta mer och mer. I ren feelgood kan kvinnor förlöjligas ibland tycker jag, men så blir inte fallet i den här boken. Frida känns dom en förebild. Hon tar motgångar på ett sätt som gör att hon vill komma igen, göra det bästa av det och verkligen tänker och reflekterar kring det, och inte bara ``oj, så det blev, typiskt mig``. 
 
Frida pluggar till journalist och ska ut på praktik. Hennes pojkvän hamnar på en fancypancy tidning i Göteborg, medan hon själv hamnar i Bruseryd, en liten håla i Småland med knappt 100 invånare. Till en början är hon nedslagen, men snart slår hon tillbaka. Hårt. Jag gillar även att man får följa små glimtar ur Åkes liv också. Den stilen fortsätter sen i andra boken. 
 
Den här boken har det mesta en riktigt bra feelgood(ish) ska ha. Mänskliga, roliga möten, dråplighet, människor som först mår dåligt men som sen tar tag i sina liv samtidigt som den rymmer riktig girlpower. 
 
 
Andra boken om Frida Fors. Hon har nu gått ur journalisthögskolan, gjort slut med sin douchiga pojkvän, haft ett antal vikariat och til sist fått en intervju på en tidning i Stockholm. Har själv en kompis som är journalist, så jag är införstådd i problematiken kring att få ett fast jobb. I den här boken får man se Frida utvecklas från en osäker tjej som är ny i branschen, men som sedan växer och börjar skapa sina egna vägar. Den här boken är ännu längre bort från Feelgood än första boken och rymmer ännu mer djup. Om jag nu minns rätt. Jag gillar också beskrivningarna av Stockholm och området som hon bor i, då en kompis till mig bor i närheten. 
 
Jag gillar att kombinationen av hennes godhet och skarphet för henne dit hon vill i slutändan. Även om det ibland blir lite omvägar på vägen. Läsvärd!