Resan mot livets slut och alltings början. Så lyder hela titeln på Kristian Gidlunds bok. Boken innehåller blogginlägg och andra texter som Kristian skrev under sin cancersjukdom. Boken är jättebra skriven, med texter om allt mellan himmel och jord. När man läser den tänker man verkligen på att ta vara på tiden och att leva så bra man kan och vill. Ett besked kan göra att allt ställer sig på sin plats. Texterna är fina och man blir verkligen berörd av dem. 
 
Med risk för spoilers nu, (så de som ej läst den men tänkt göra det kan ju sluta läsa nu) så är det väldigt stor skillnad i stilen mellan de två olika delarna. I första delen får han reda på att han har cancer men att den är botlig. Det gör att han känner dödsångest och vill göra allt för att överleva. I andra delen sen har cancern kommit tillbaka och då förlikar han sig med det och känner sig mer okej med att livet kommer ta slut. Samtidigt kan det ju vara så att stunder även då såklart innebär ångest.. Framförallt har han inte så mycket ångest för egen del, utan snarare för de i sin närhet som älskar honom. Han sörjer också att han aldrig hann, kommer få barn och att få möjligheten att se dem växa upp. Att inte föra sina gener vidare känns jobbigt för honom. Att hans linje slutar där. 
 
Jag tycker verkligen att ni ska läsa den. Den ger en perspektiv på livet helt enkelt, samtidigt är den såklart mycket sorglig. 
 
 
 
Jag ger den färgen lime (4) i betyg:)

Kommentera

Publiceras ej