Lucy Dillon verkar ha producerat sisådär en bok per år. Det är feelgood på hög nivå och stor mysfaktor. Den första boken jag läste av henne var Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Det var ett par år sedan nu så jag kommer därför inte ihåg mycket detaljer om den, mer än att jag tyckte den var en helt okej mysig bok liksom. Det är helt beroende på vilket humör man är på när man ska läsa böcker i den här stilen. 
 
Tango för vilsna själar läste jag för ca ett halvår sedan. Och det var lite samma med den. Mysig, helt okej, men det blir lite tråkigt och långrandigt till slut. Jag tyckte den var för lång liksom. Det händer inte alltid jättemycket i den om man säger så. Men som sagt, när jag läste den passade det ändå på något sätt för just då hade jag en ganska stressig period. I samma period läste jag en del böcker av Marian Keyes. Hon skriver också böcker som på sätt och vis liknar Bridget Jones-stilen, och ibland med feelgood-touch. Hennes skrivande uppskattar jag mer än Dillons måste jag säga. 
 
Just nu lyssnar jag ju på Hundar, hus och hjärtats längtan. Hennes böcker passar bättre att lyssna till än läsa ändå. Just på grund av mysigheten. Men fortfarande är den väl lång. Jag tycker jag lyssnar och lyssnar, men ändå har jag inte ens kommit halvvägs!
 
Appropå inget, just nu finns det sååå mycket böcker jag vill läsa. Det är väl egentligen inget nytti i och för sig. Kommer troligen sätta ihop ett litet Vill-läsa-inlägg. Ska försöka begränsa mig. I helgen åker jag dessutom till pojkvännen i Piteå. Då blir det till att läsa Kulturdelen i DN. Blir mindre läsning än annars, men desto mer brädspel^¨

Kommentera

Publiceras ej